Hälsa och ohälsa hos Working Kelpie

Working Kelpie är en arbetande vallhundsras. Sedan rasens uppkomst har avelskriterierna följt behovet av en sund och frisk hund med stor arbetskapacitet och förmåga att uthärda det extremt hårda klimat, som är typiskt för Australien. Rasen är i stort oförändrad, men allteftersom arbetsförhållandena i den australiska fårnäringen har ändrats, har kraven på rasen förändrats. Dagens hundar får även veterinär hjälp att överleva sjukdomar och skador, som tidigare kunde vara livshotande. Tävlingsverksamhet har också lett till förändringar i avelsarbetet.

Rasen är dock att anse som en mycket frisk hund, vilken avlas på sina arbetsegenskaper. Exteriören är utan alla överdrifter. Vissa problem förekommer givetvis. Flera av dessa kan härledas till det flitiga bruk av inavel som avelsmodell, vilket har varit populärt och t o m rekommenderats för att framavla dugliga arbetshundar under långa tider. Rasklubben skickade år 2000 ut en hälsoenkät. Resultat inkom avseende ca 450 hundar och visar mycket få hälsoproblem. I nedanstående sammanställning upptas bara viktigare sjukdomar av allmänt intresse.

Har din arbetskompis blivit allvarligt sjuk el. avlidit? 

Var vänlig anmäl här: Sjukdoms- och dödsfalls registrering

Höftledsdyplasi (HD)

HD är en medfödd defekt i höftledernas utformning, där ledskålen i höftleden är för grund och leden därför blir instabil. Defekten är polygent nedärvd, dvs. flera gener samverkar för uppkomsten. Defekten förekommer i Working Kelpie rasen. För registrering av valpar i SKK:S register krävs känd höftledsstatus hos föräldradjuren, dvs. inget krav på fria höftleder (A eller B) finns för närvarande.

HD-statestik för rasen presenteras inte här p.g.a. lågt antal röntgade hundar.

Rasklubbens målsättning:

  • Verka för att alla avelsdjur HD-röntgas före avelsdebut. 
  • Rekommendera HD-status A eller B för avel.
  • Verka för att antalet HD-röntgade individer ökas.

Epilepsi

Epilepsi är en rubbning av hjärnans funktion med regelbundet återkommande krampanfall. Sjukdommen kan ha många orsaker. En ärftlig form förekommer. Den är troligen recessivt nedärvd. Inga specifika provtagningsmöjligheter finns för att hitta anlagsbärare.
Sjukdomen förekommer sporadiskt i Working Kelpie rasen.

Rasklubbens målsättning.

  • Uppmana medlemmarna att rapportera fall.

Celebellär abiotrofi (Ataxi)

Celebellär abiotrofi består av en nedbrytning av nervceller, framför allt i lillhjärnan(celebellum), vilket leder till rörelsestörning. Valparna är normala vid födseln och visar röresestörning från ca 4 veckors ålder (när valpen börjar gå) till flera månaders ålder. Gradskillnader finns, rörelsestörningarna kan vara allt från lätta till mycket grava. Lidandet är obotligt och leder till att de angripna valparna måste avlivas.
Sjukdomen är ärftlig, troligen recessiv (båda föräldrarna måste vara bärare av defektgenen).
Defekten förekommer i Working Kelpie rasen.  Nedärvningen är inte heller fullständigt klarlagd. 

Rasklubbens målsättning:

  • Verka för att uppfödare och hundägare informeras.
  • Fortsatt notering av fall.
  • Verka för inrapportering och obduktion av misstänkta fall.
  • Verka för insamling av blodprover och obduktionsmaterial från sjuka djur och deras närmaste släktingar.
 

Policy genetiskt test för CA

Två olika genetiska test för Cerbellär Abiotrofi (CA) eller ataxi har utvecklats vid universitetet i Sydney, Australien. Testen utförs av företaget ”Dog Breeding Science” i Australien. Man har ännu inte hittat själva mutationen (mutationerna) för CA utan båda testen är så kallade markörtest. Ett markörtest innebär att man har hittat en påvisad koppling mellan en genetisk markör och ett sjukdomsanlag och den genetiska markören antas nedärvas på samma sätt som sjukdomsanlaget (anlagen).
Genetiska test CA
De båda testen testar för två olika varianer av CA. Markören VMP1 är associerad med CA där symptomen inte visar sig förrän vid 4-16 månaders ålder. Den andra markören, LINGO3, är associerad med tidig variant av CA, där symptomen visar sig redan vid 6-12 veckors ålder. Den tidiga varianten är den vi vet förekommer idag i Sverige. Det går att skicka prov, munsvabbar, till laboratoriet i Australien för att testa sin hund för de båda varianterna av CA.

Se mer information på: https://breeding.dog/index.php?test=cam


Uppfödarenkät
2013 utfördes en uppfödarenkät gällande förekomsten av CA hos valpar i Sverige. Bland de svar som kom in (svarsfrekvens ca 79%) fanns det tre valpar med neurologisk störning (varav två med diagnosticerad ataxi) mellan 2008 och 2013. I denna enkät har endast valpar tagits upp och individer med mildare symptom, eller symptom som visar sig senare i livet finns inte med. Styrelsen, via avelsrådet, i SWKK planerar att utföra en ny uppfödarenkät för att få en uppdaterad bild över hur förekomsten av tidig CA ser ut i Sverige och om det kan finnas individer där symptomen visar sig senare i livet.
Vad gäller om jag testar min hund
Om du testar din hund måste du hantera resultatet. Om till exempel tiken (eller hanhunden) är bärare för någon av de två varianterna innebär det att även den tilltänkta hanhunden (eller tiken) måste DNA-testas (enligt djurskyddslagen 11 §, samt SKK’s grundregler 2:2).
SWKK Policy
Med det fåtal fall som vi känner till idag anser styrelsen inte att det finns skäl att gå ut med en rekommendation att alla avelshundar ska testas innan parning. Det kan däremot förändras om antalet CA-drabbade valpar eller unghundar ökar. Däremot är styrelsen positiv till att det finns ett test och den som vill testa sin hund för CA, oavsett om den är tänkt att gå i avel eller inte, ska naturligtvis göra så.
Om du CA-testar din hund vill vi gärna att du meddelar provsvaret till avelsrådet. Kom även ihåg att rapportera in till avelsrådet om någon valp i en kull visar symptom på ataxi så att vi kan hålla koll på sjukdomen eller om det förekommer äldre hundar med misstänkt neurologisk störning.
/201116 Styrelsen via avelsrådet SWKK